skäms för att gråta

det var skönt att ta av sig de tighta jeansen, sätta mig här och vara mig själv. bara jag och inget annat. bara min hjärna och min onda fantasi. har haft en trevlig kväll men det är mycket skönare att sitta här och äta mackor, prata med en underbar vän och halvsova. ja, den där underbara vännen har precis peppat mig och sagt så fina ord. ja, han får mig att skriva det här inlägget och alla andra inlägg. han och jag är så lika att jag inte kan fatta. i all opepp och all skit så kan jag ändå le. det här livet som bara får en att må illa och vilja spy. bakom all alkohol och cigarettrök finns ju något annat. eller? det kanske det inte gör. det kankse är det som är meningen med livet? vad vet jag och du? nej, man vet ju faktikst ingenting. det får mig att känna mig så orolig. orolig för framtiden och dåtiden. jag skiter i om jag bara undrar, om jag aldrig kommer komma fram till något för någon gång kommer allt klippas av. då sover man ända tills universum är borta. då finns det inte äns något svart hål bara tomt tomt ingenting. och jag skiter i om jag eltar och om du tycker jag är hur pest som helst. då kan ju du bara skita i mig och inte förstå meningen. att tolka texter är nog det absolut härligaste jag vet. och min underbara vän också. för han och jag är så lika att jag inte kan fatta. nej, för du vet ju att jag inte fattar något alls.