livräddaren

jag har äntligen fått en framtidsdröm jag tror jag kan lyckas med.
nu känns det bra.

dina ögon säger ingenting.

när jag börjar skriva kan jag inte sluta. jag vill bara fortsätta försöka få dig att förstå. förstå varför jag är som jag är och varför jag brinner för det jag gör. försöka inse själv hur jävla viktigt det här är. om jag nu kan göra någon påverkan på dig? kan jag inte det så kan jag göra det på mig själv iallafall.

skäms för att gråta

det var skönt att ta av sig de tighta jeansen, sätta mig här och vara mig själv. bara jag och inget annat. bara min hjärna och min onda fantasi. har haft en trevlig kväll men det är mycket skönare att sitta här och äta mackor, prata med en underbar vän och halvsova. ja, den där underbara vännen har precis peppat mig och sagt så fina ord. ja, han får mig att skriva det här inlägget och alla andra inlägg. han och jag är så lika att jag inte kan fatta. i all opepp och all skit så kan jag ändå le. det här livet som bara får en att må illa och vilja spy. bakom all alkohol och cigarettrök finns ju något annat. eller? det kanske det inte gör. det kankse är det som är meningen med livet? vad vet jag och du? nej, man vet ju faktikst ingenting. det får mig att känna mig så orolig. orolig för framtiden och dåtiden. jag skiter i om jag bara undrar, om jag aldrig kommer komma fram till något för någon gång kommer allt klippas av. då sover man ända tills universum är borta. då finns det inte äns något svart hål bara tomt tomt ingenting. och jag skiter i om jag eltar och om du tycker jag är hur pest som helst. då kan ju du bara skita i mig och inte förstå meningen. att tolka texter är nog det absolut härligaste jag vet. och min underbara vän också. för han och jag är så lika att jag inte kan fatta. nej, för du vet ju att jag inte fattar något alls.

när allt annat här bara är falskt och fel

det är svårt att inte gråta när jag tänker på oss två.

det är så jag säger det.

nu sitter jag och lyssnar på håkan och är pepp, opepp, ingenting. jag saknar redan linette och nu ska jag äta frukost. vilket fucking liv har man egentligen? jag är så misslyckad och känner inte för att ändra på mig. nu är det såhär och så får det vara ett tag framöver.
sitter och tänker på dig och varför jag sa som jag sa igår. varför jag inte kunde vara lite smartare... och nu åkte mackorna upp från brödrosten, dom är säkert brända men skitsamma.
känner ändå ingen smak.